Wingnut Junkers J.1 – #7

Plastgudarna

Ibland kan det vara som att Plastgudarna säger till en: ”Nää, du ska inte lyckas med den här modellen, lilla människa”. Det här projektet har verkligen varit så, det har gått troll i allt!
Först tog mattmonstret (se bild ovan) den ena motorstödet. Det är lugnt tänkte jag, jag har ju ett till, bara o kopiera! Då försvann det andra stödet, plus ena zig-zag-formade rörstödet, häpp.
Vid dekaleringen av cockpit ”råkade” jag sätta min feta tumme på en instrumentdekal (eftersom jag var så ivrig att dra kablage och glömde att jag just dränkt dekalen i MicroSol.) Snor blev det av den dekalen, bara att måla instrumentet istället.
Jag brukar hetta upp fotoetsbälten för att få dom mjuka o fina: fotoetsen i kitet är täckt av nån slags skyddslack, och den blev VARM, så pass att bältet förvandlades till… aska! Scratcha nytt!

Gods of Plastic

On some projects, it’s like the gods are saying:” Nooo, we’re not letting you succeed with this one, pathetic little human being”. This is one of those projects, trolls around every corner!
It started with the Carpet Monster (see pic above) eating one of the engine supports. That’s cool, I’ll just have to make a copy from the second support, thought I. And ”poof” went the other support. Totally AVOL, together with one of the zig-zag tubular supports.
While decalling the cockpit I ”happened to” put my big fat thumb right on a newly MicroSol’ed instrument decal (too eager to mount some cabling nearby). Decal turned into goo of course, and I had to resort to handpainting the bugger.
I usually heat up photoetched seatbelts to make them soft and nice. On this kit, that’s a baaaad idea (use low heat!): the photoetch is covered in some sort of protective laquer that REALLY heats up. So much that the belt actually turned into… ashes! Make a new one…

När sånt här händer får man antingen bara ignorera och gå på, eller slänga modellen åt fanders. Jag valde det förra, envis och sparsam smålänning som jag är.
Jag fortsatte fixa till de för korta skevroderen efter en välbehövlig långsemester. Undersidan ribbade jag med plasticardtråd.

In a situation like this you either just ignore the setbacks and get on with it, or you toss the kit down the bin. I choose the former, being both stubborn and cheap
I continued the aileron work after a well needed long break. the underside was profiled with plastic rod.

Mr. Surfacer lades på i flera omgångar för attfå mjukare övergångar mellan ribborna.

Mr. Surfacer was applied in several layers to smoothen the profile of the ribs.

Här är resultatet: på ovansidan ser det riktigt bra ut, undersidan duger. Hey, det är ju undersidan!

And here’s the sesult: the upper part looks really decent, the lower one will do. Hey, it’s the underside, for god’s sake!

Nästan allt är klart för slutmålning. Men jag måste få till motorluckorna så de kan målas samtidigt med övriga modellen. Motorstöden måste också fixas, så jag får en uppfattning om hur mycket av motorn och kåporna kommer att synas med ena motorluckan öppen. Luckornas förstärkningar ska genomborras och ett par stag ska till på dom också.

The build is almost ready for final painting. I want to paint the engine covers at the same time as everything else, so these will have to be detailed first. I also should fix new engine supports now, so I can estimate just how much of the engine and covers will be visible with one engine cover in the open position.

Hålen borrades upp med fem olika dimensioner på  borren, det minsta 0,2mm.

Holes were drilled with 5 different gauge drills, the smallest being 0,2mm.

Björn Bäcklund gjöt upp en kopia av ett av sina motorstöd (tusen tack!!), med vars hjälp jag kunde göra ett par nya i plasticard.

Björn Bäcklund did a resin copy of one of the supports from his kit (thanks, mate!), from this I could make a couple of new copies in plasticard.

En sista finpustning och det är dags för stora målarddagen…

Just some final sanding and it’s painting time !